Hejhej, jag kände för att skriva såhär lite på kvällskvisten. På exakt alla bloggar jag läser så har man på ett eller annat sätt summerat upp sitt 2014. Jag tänkte också göra det, såhär 15 dagar in på 2015, fast inte månad för månad utan bara i lite text.

 

2014 har varit en stor fet jävla berg- och dalbana. Typ som ballder fast jättejättemycket av den delen när det går neråt jättemycket jättefort och man hinner inte med, det bara suger i magen. Tror till och med jag blev knuffad ur vagnen och sen bara hittade mig själv liggandes på marken, ganska trasig. Hela våren var så grå, jag kan inte komma ihåg en enda bra sak från den tiden, bara dåligtdåligt. 2014 var året jag blev sviken gång på gång på gång, till slut blev jag inte ens förvånad- bara arg. . Det var året jag betedde mig alldeles för illa mot mina föräldrar och förmodligen fler med dom, tappade mig själv. Året då min förebild och favoritperson blev väldigt sjuk. Och även året då folk bara bestämde sig för att inte tycka om mig längre. Jag kommer ihåg att jag i sommras skrev upp en lista på personer jag hade haft jättekul med som inte längre sa hej till mig, jag vet fortfarande inte varför. Detta var lite av det som gjorde ont. 

 

Trots detta förde 2014 faktiskt med sig lite ljusglimtar. Det finns några saker jag villl minnas från 2014.

 

Krampenvinsten, den dagen var en av dom bästa 2014 och i mitt liv. skrev ju ett helt inlägg om det här

 

Bråvalla, som tur e kommer man bara ihåg det bra därifrån. Så mycket fina minnen som poppar upp när jag hör det namnet. Bråvalla. När jag och mina fina vänner satt i tältet så himla fulla och lyckliga och jag skrattade så himla mycket, så kul att komma ihåg ren lycka. När jag stod och grät på Petters konsert bara för att han var så megabäst och jag onykter. Haha och när jag kom ut ur mitt tält och hör honom på scenen- IGEN! Plus fulll så kastar mig in i tältet, störtbölar och bönar och ber att någon ska följa med mig dit. Klara ställde upp jag jag sprang för glatta livet. Väl framme vid scenen så var det slut, haha jag blev helt förstörd och Klara fick trösta mig (Visade sig senare att han bara gästat på Daniel Adams-Ray's konsert under håll om mig...). När Klara var fullast i världen och bara ramlade överallt.

 

 

Jag fick Ärnst som blev lite av ljuset i mitt liv. Det  kanske låter fjantigt i en del öron men den lilla taniga lurvbollen kom in i mitt liv när jag var ganska trasig. Jag fick ta hand om honom och han bara tyckte jättemycket om mig. Det var en trygghet att veta att det fanns någon som alltid tyckte om mig, när så många andra slutade göra det. 

 

Tysklandsresan- en resa med fina vänner och bara kul kul kul. Kommer bara ihåg kul. Ölrunda på en måndag jobba tisdag. Dricka mojitos, shoppa och umgås med bara helgoa människor. Klara jättefull på tunnelbanan det var så kul. 

 

Detta inlägg var jobbigt att skriva, så mycket känslor som bubblar upp. Jag har inte riktigt viljat reflektera över detta å förut. Så mycket annat jobbigt har hänt som jag inte vill skriva ut här, jag har aldrig orkat tänka utan försökt förtränga och förlåta. Jag har framför allt vägrat erkänna för mig själv att jag faktiskt har mått väldigt dåligt det här året. Syftet med min blogg är att jag ska minnas mina år. Även dom dåliga. Och nu känns det bättre, som att en del  av tyngden på mina axlar har lättat. Nu blickar jag framåt mot 2015 och hoppas att det blir mycket bättre!! Jag ska ju åka massor med skidor!! Bland annat i alperna!! Med bra människor yeeees.